EN SKILDRING AV KÖPENHAMNSRESAN 28-29 juni 2003

eller "Det finns smyg-smeder på bussen!"

Lördag morgon kl 07.00 avgår som planerat bussen med Smed-supportrar mot GP i Köpenhamn. Reseledare Göran med chaufför Patrik hälsar välkomna och drar lite hålltider, som en del av oss missar. Men har man mål i mun så kan man ju alltid fråga någon igen. Videofilm kan man titta på under resan och denna gång bara en enda speedwayfilm!

Ganska snart, efter cirkus 10 minuter, visar det sig att en del tar denna resa som kombinerad partaj OCH speedwayresa… fast är det inte samma sak egentligen? Nå väl, alla festar vi på olika sätt och en del tar gärna till rusiga drycker för att göra det hela roligare. Man blev bjuden på allehanda sorter att dricka, men man behöver ju inte tacka ja, om man inte vill! Men t o m jag tackade ja till slut efter många bjudningar. Insåg att jag nog inte skulle orka sitta ”här bak i bussen” om jag var helt vid mina sinnens fulla… jag menar vanliga bruk. Lika bra att stänga av några hjärnceller på en gång.

Många diskussioner om allvarliga, mindre allvarliga och rena struntsaker, avhandlades under färden mot Helsingborg och Sveriges i särklass, mest justa vandrarhem. Har du någonsin bott på vandrarhem med egen dusch o toalett på rummet? Inte? Ta in på Miatorps Vandrarhem när du vill bo bra i Helsingborg! Det rekommenderas!!!!

En av alla dessa diskussioner var om det fanns ”smyg-smeder” på bussen. Det visade sig att vi hade 2 stycken Avestabor med på resan. Och inte höll de riktigt på samma speedway-lag som vi andra. Nä, en av dem var t o m nära släkt med självaste regerande världsmästaren. De blev snabbt klassade som ”smyg-smeder” då de inte ville åka med på Masarnas bussresa av olika anledningar. Och senare på lördagen, ganska mycket senare, ses faktiskt båda dessa resenärer viftandes med en SMED-FLAGGA på självaste Parken i Köpenhamn! Jodå, bildbevis finns!

En annan diskussion handlade om polska tutor och ”Bullens korv”-konservburkar fyllda med annat än korv. Ja, d v s om man ska använda dessa högljudda attiraljer på en buss. Det blev nog så att man ska använda dessa med försiktighet då man annars kan drabbas av sina medresenärers vrede… Nu hade vi sådan tur att konservburkarna glömdes kvar på arenan och den polska tutan tappat några väsentliga delar. Den kunde dock låta väldigt lilla fortfarande. Men min förhoppning är att den blir helt borttappad tills jag möter ägaren nästa gång.

Första rastplatsen blev en total överraskning. Glädjen stod ganska högt i tak när vi fick veta att vi skulle inta frukost i depån på Mantorp Park! Det skulle under dagen pågå JTCC-tävlingar om jag fattade det hela rätt. KANON att äta frukost med de omgivande motorljuden från banan. Några av oss hann se en och annan bil på banan också. Kunde dagen börjat bättre?

Lunch intogs på något ställe strax innan Helsingborg. Besvikelsen var stor bland några av oss, när det visade sig att Burger King inte öppnat sin restaurang där ännu… bara skylten hade kommit upp! Men vi hade ändå tur för det fanns vanliga hamburger-tallrikar!

Framme i Helsingborg kastade vi av vår packning i de tilldelade rummen och klädde om för speedway! En av ”smyg-smederna” kom i knallgul MAS-tröja. Jodå, han fick faktiskt följa med på bussen, men han satt längst bak så inte speciellt många behövde se tröjan! Kan ju nämna att jag haft på mig min SMED-jacka HELA resan. Man är väl inte bara supporter på matcherna eller?

Och snart bar färden av mot färjeläget och båtarna mot Helsingör. Tänk, man hinner precis av bussen, upp i shopen, vänta på att tobaksavdelningens ska öppna och stänga (har bara öppet på svenska vatten!) och avdelningen för mer flytande varor ska öppna (bara öppet på danskt vatten!) innan det var dags att kasta sig på bussen för att inte missa den vidare färden mot Köpenhamn. Båtresa med färja tar 20 minuter mellan Sverige och Danmark här! Mot Köpenhamn och SPEEDWAY GP! Nu med påfyllda vätskereserver. Tyvärr får man ju inte ta med sig dessa drycker in på arenan. Varje väska gicks igenom minutiöst innan man fick beträda trapporna upp mot läktarna. Vilken tur att vi sett detta innan och gett bort de burkar vi hade i ryggsäcken, till andra medresenärer som var törstigare än vi. Nu hade vi kanske kunnat få dessa burkar med oss in. Vakten som skulle kolla vår ryggsäck, vände upp-å-ner på vår medhavda, öppnade ”Gott Å Blandat”-påse som låg överst, vilket gjorde att ett 20-tal godisbitar ramlade ut i ryggsäckens inre. Vakten nästan kastade in oss och vår ryggsäck samtidigt som han bad så mycket om ursäkt.
Men vad är väl en Dansk nationalarena utan ölförsäljning? Här hade man uppfunnit "öl-på-meter", d v s en lång kartongbit med handtag som man lastade 5 lockförsedda plastmuggar med öl i. Denna kunde man med lätthet bära uppför trapporna, ut på läktaren och ner till sittplatsen. En del hade dock problem med att komma ihåg HUR många av glasen man druckit upp innan man gick o köpte nästa ”meter”. Under stolarna på bänkraden nedanför fanns en hel del glas med innehåll när matchen var slut. Det visade sig att resenärerna köpt en ny ”meter” varje gång de var och tappade ut den redan påfyllda och förbrukade mängden öl. Man fick nämligen rabatt när man köpte en ”meter” mot att köpa enstaka glas.

Nu vill ni förstås läsa resultat och beskrivning av vare heat! Tyvärr är jag inte så bra på det. Speedway ska man SE, inte läsa om! Och resultat och beskrivningar kan ni säkert hittas någon annanstans på Internet. Men arenan var helt fantastisk att se speedway på. Det enda man saknade var fartkänslan man får när man sitter närmare banan än vad vi gjorde. Och så dålig som de sa på TV (vi hade beställt inspelning av SVT24s sändning) att banan var, kan jag inte hålla med om. Visst verkade den hal i ingång på första böj i de inledande heaten, men senare tyckte jag att den blev bättre. Känslan man fick när Nicki Pedersen gjorde entré på banan är svår att beskriva. Det var 24 200 besökare på arenan och säkert minst 15 000 av dessa var danskar som jublade, skrek och tutade så hela arenan skälvde när Nicki presenterades inför heat 9! Och ytterligare vi dryga 30 Smeder "i utgång av första böj, lite mer på rakan” gjorde vårt bästa för att bidra till oljudet! Och lika stor var känslan och ljudet, fast åt annat humör-håll, när Nicki körde i tejpen i finalen. Min analys av Nickis TT är att han tog en rövare och chansade för att komma iväg först! Givetvis ville han vinna inför sin enorma hemmapublik! Värt att nämna är de Smeder (inte med på vår resa) som satt på läktaren på kortsidan (andra böj) och hängde upp två stora vita lakan med texten ”NICKI PERDERSEN, SMEDERNA” på det ena och ”WHERE IS BILLY HAMILL?” på det andra .

När matchen var slut och alla skulle lämna arenan för återfärd mot Helsingborg, bestämde sig två av resenärerna för att fira med danskarna och samtidigt titta närmare på Köpenhamn. De skulle ta sig tillbaka till Helsingborg på egen hand. Kan nämna att den som kom tillbaka till vandrarhemmet sist av dem, kom 07.20 på söndagen. Tågen mellan Köpenhamn – Helsingör gick inte alltför ofta nattetid och båtarna gör tydligen nattuppehåll några timmar. Men inte var resenärerna ledsna för det… ja, lite ont i fötterna var det någon som klagade på. Ytterligare var det en resenär som glömt hur snabbt det går med färjan mellan Danmark o Sverige. Resenären satt i godan ro och drack sin öl och åt sin macka, när vi andra kastade oss på bussen för transport till vandrarhemmet. Resenären fick ta sig på egen hand… fot av båten och ta taxi till den väntande sängen.

Söndagen var vikt åt shopping i Helsingör några timmar. Men ack, danskarna hade inte öppet på söndagsförmiddagen. Jo, några butiker men de sålde samma slags varor; alla i flytande form. Några resenärer passade på att njuta extra av båtturen. Man kunde nämligen åka hur många gånger som helst fram och tillbaka på sin t o r biljett. Vi passade på att äta och intog en god pizza i Helsingör innan det var dags att ta båten tillbaka till Helsingborg och den hemåtvändande bussen. De få ämnen som diskuterades på hemresan var nog mest åt speedway-hållet. Analyser av förarnas insatser och hur den kommande hemmamatchen skulle gå… bortamatch för ”smyg-smederna” som nu även blev kallade MASkotar!

Apropå insatser så kan jag bara gratulera resenären som på Oddset satsat 1000 (!) kronor på Jason Crump … ett hyfsat odds gav extra klirr i kassan. Kan nämna att man på båten hem kunde höra denne vinnare skrikandes ”Jäääääjson Kraaaamp” i tid och otid! De båtresenärer som inte hade hört talas om vad vinnaren av Köpenhamns GP i Speedway 2003 hette förut glömmer det nog inte i första laget!

Väl hemma i Eskilstuna kom den snälla grannen och hämtade med bil. Och se, snälla grannen hade också fått videon att fungera och spelat in direktsändningen så det var bara att kasta in väskorna och stoppa in bandet i videon och räkna hur många gånger man såg vår SMED-flagga i bild! Och det blev faktiskt ganska många… för vi vet ju var vi ska titta på bilderna!

Nu ska ni inte tro att alla på bussen ”härjade och levde rövare”. Smedernas bussresor är faktiskt familjeresor och det tror jag de flesta var införstådda med både innan, under och efter resan! Visst kanske en och annan överförfriskad kunde bli litet tjatig och onödigt högljudd, men det var vad jag vet ingen som mådde riktigt dåligt av det, mer än kanske den överförfriskade själv, i efterhand!

En annan fantastisk sak; i bussen konstaterades att speedway-supportrar är av ett ganska snällt släkte. Tänk själva om det suttit två Djurgårds-supportrar på AIKs buss…

Åse R

 

<< Tillbaka